Ingen motivation

Idag var det att vara uppe i ottan igen, även om de inte stängde vägen förrens efter kl 8.

Jag har fått äran att leka ridlärare idag, ett jobb som passar mig ypperligt. Idag önskar jag att jag var yngre och hade vågat satsa på hästarna istället...Det är ju hästarna jag brinner för, jag trivs bäst i stallet så är det helt enkelt.

Men nu var det alltså så att jag sett en av mina stallkamrater helt tappat glädjen i sin ridning och komma allt mer sällan för att rida, istället har hon börjat longera mer och mer och även "gett" sin häst till en ridlärare för att rida till honom. Jag har själv varit i sådana perioder där jag tänkt att jag är så totalt värdelös på att rida att jag lita gärna kan sluta och såg att hon var inne på samma tankebana. Så jag tog mod till mig och föreslog att vi kunde väl börja rida tillsammans då jag ofta sitter och trimmar hästarna själv. På så sätt la jag fram det som om att det skulle vara något jag även saknade, dvs. ridsällskap även om jag faktiskt helst rider själv. Sen kom det fram att hon tappat lusten då hon känner att ridläraren inte fokuserar något på hennes sits (vilket är sant, jag rider inte heller för honom just pga detta och några andra orsaker) så jag föreslog att ifall hon inte tog illa upp kunde jag ställa upp och agera som feedback och inspiration även om hon är dressyr ryttare och jag hopp-nisse.
Oj, vad kul det var för jag fick ett genombrott med henne på en gång eftersom jag klankade på hennes tygelfattning och sits på redan från början, men efter att jag ändrat den gick hästen som en pärla och hela hon strålade!
Hon var överlycklig och vill nu fortsätta rida då jag rider, jag är själv riktigt glad över att kunnat glädja en annan och förhoppningsvis fått henne att vilja rida-rida-rida igen!!