lördag 7 mars 2009

Ciao Ciao Milano


Herre gösses vilken knasig dag...
Det är väl bara jag som lyckas sätta min telefon för laddning och för att sedan inse att jag inte skjutit in kabeln ordentligt vilket resulterade i att min mobil passade på att "dö" just i ett samtal till min man om vart vi skulle mötas.

Panik!

Upptäcker, och hinner tänka "Nämen existerar de verkligen fortfarande", att som tur är vimlar det av telefon-kiosk telefoner i Milano, hoppar in på bästa bar och köper mig ett telefon-kort (tror det måste vara minst 12 år sedan jag köpt ett telefonkort) och precis när jag står och försöker förstå hur "skiten" funkar känner jag någon knacka mig på axeln och fråga om jag behöver hjälp.

Haha, det visar sig vara en person som jag träffat flera gånger genom hästvärlden, så han erbjuder sig att låta mig ringa ifrån hans mobil så jag kunde kontakta min man. Helt sjukt att man kan springa på folk man känner över allt. Men han var för dagen min hjälte. Telefonkortet behåller jag till en annan gång...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar